...rullar väl snart iväg...hemmåt...moot killarna;)
Klar med min kurs för denna gång, jobbar åt Brukarcooperativet J A G ...som jag trivs väldigt bra hos..rekommenderas varmt :)
Ojoj vad mycket information, upplevelser som skall sorteras "däruppe"nu..Idag på fm..målade vi med massor med olika penslar och på olika sätt...ehee, inte SÅ lätt;) gjorde även mobiler att hänga i taket...som en" upplevelse mobil "gjord på "skrot"överblivna korkar kapsyler, tyger, askar m.m....KUL!!..fick ta med den hem till våra brukare men vi donerade våran till J A G..haha, jag tror INTE min brukare skulle ha lust att "pynta "sitt hus med den(ångrar dock att jag inte fotade den...;)
På em innan "en brukares livshistoria" så var det en logoped som höll föreläsning..Vikten av kommunikation..oavsett om man använder tal, bilder, kroppsspråk, läten...eller annat...
Vet ni ...att det är så fina berättelser och beskrivningar från verkligheten dessa underbara föreläsare kommer med... väldigt svårt att återberätta..omöjligt såklart...men ger en liten glimt iallafall..
Jag (och resten av gänget) var ganska blöta i ögonen när hon bla....berättade om en logopedkollega som jobbade med döende barn..med allvarliga canserdiagnoser dyl....Då spelade han in barnen medans de pratar och leker....ORD, fraser mm..som barnet brukar använda..
När barnets funktioner sedan blir sämre och talet kanske försvinner så får det en "talmaskin"som de kan trycka på(olika knappar som ger olika ord tösttig, hungrig, kram..er tex..)den största närmaste knappen säger:jag älskar dig..lite senare är det den som oftast används och eftersom orken tryter används nästan BARA den..mot slutet kanske de inte enns orkar lyfta handen och trycka..då räcker det att ju TITTA på den...för även om den då är tyst...så betyder det ju -jag älskar dig..och det vet mamma och pappa..och barnet kan då fortfarande säga det och fortfarande kommunisera....va!!!!..så otroligt vackert och sorgligt...*GRÅTER*
Kram alla Lotta
Linda
7 maj 2009 17:33
Så sorgligt! Men visst är väl dom orden det som räknas på slutet, då allt annat saknar mening!
Jodå, stockholm är långt från Umeå. 60 mil enkel väg ungefär. Det kändes i kroppen...
http://ixaojulia.bloggagratis.se
pillan
7 maj 2009 18:11
skönt att vara på väg hem.
ska ut och gå nu idetta Jäkla rusk väder..
stavar och hund i skogen..
funkar sådär!!
Torstens matte Eva
7 maj 2009 18:18
Å, vilken fin berättelse....Man blir onekligen väldigt rörd! Men det är ju underbart att det finns dom som ägnar all sin tid för att underlätta för andra....allt blir ju extra sorgligt för att det handlar om barn! Man ska vara tacksam för det man har...alla dagar!
Känns väl skönt att få komma hem nu till dina härliga "grabbar"...:)
Ha det gott!
http://www.prinstorsten.bloggagratis.se
Sinna
7 maj 2009 18:23
Ja ibland är det tungt att höra om "verkligeheten" fast nyttigt!! Man får sig en del tankeställare av det.
Skönt att komma hem till härliga ungar, hundar och karln i huset igen :-))
Kram Sinna
http://gizmo.cybersite.se
Myrras matte Mia
7 maj 2009 19:10
Vad härligt att få så mycket med sig efter en kurs! Mycket att begrunda och fundera på, att ta med sig i sitt arbete med brukarna. Sånt är verkligen upplyftande och inspirerande!
http://hundenmyrra.blogspot.com
Agneta
7 maj 2009 19:43
Verkar ha varit en bra kurs som du varit på! Bra det då man lika är i väg hemifrån att det är värt det!
Nu längtar de säkert tills du kommer hem, kanske har du redan klivit in genom dörren???
Krama de dina!
/Agneta
http://www.nogg.se/tyra
Annica
7 maj 2009 19:45
Jag är världens blödigaste och gråter floder när jag läser sånt.. Läste du boken om Sabinas kamp?? Vad tycekr du om spikmattan, använder du den?? Är lite sugen att köpa..
http://www.ryegates.se
Birgitta & Lizzie
7 maj 2009 19:54
Det är nog nyttigt att ibland få stanna upp och tänka till ett tag, för ofta är det ju så att man inte alls värdesätter hur bra man egentligen har det, utan bara lixom tar för givet att det ska va så ..
Var för några år sen och lyssnade på Thomas Fogdö, och sen dess är jag t ex väldigt noga med att säga rullstolsburen istället för rullstolsbunden ( som ju tyvärr många än idag säger .. :-(( )
Kramizar
PS Take care !!! DS
http://www.lizzieonline.net
Anne & Zorro
7 maj 2009 21:39
Visst är det fantastiskt hur man kan finna på lösningar så där. Har ju tidigare jobbat med handikappade barn (på olika sätt) och det är ju riktigt spännande. Just nu arbetar jag med att försöka se till att min lilla kommun uppfyller alla lagens krav och helst lite till i sin handikapp- och äldreomsorg, många duster med politikerna blir det :) Har bara arbetat i fyra månader än med det här så det finns lite kvar att göra :) Men LSS och SoL är mina specialiteter så de får allt dansa efter min pipa - funkar ialla fall ibland!
Ha det så gott när du kommer hem till grabbarna!
http://zorrossida.bloggsida.se
Helene & Wallander
7 maj 2009 21:49
Ibland är det supernyttiggt att få stanna upp och få sig lite tankeställare om ett & annat.
Ibland tycker jag faktiskt att det känns som om ATT 90 % AV DET MAN OROAR SIG FAKTISKT HÄNDER, men det kan bara känns så då!!!
Hundträningen har ju fungerat ypperligt även när du varit och kursat.
Kramizar
http://wallander.blogg.se
Tessan med "pälsbollarna"
7 maj 2009 23:55
Ja visst är det så sant så sant...en tår i mitt öga kommer när jag läser det du beskrev att du fått höra....Det är så nyttigt för oss alla i denna materialistiska värld vi här lever i att det enda som faktiskt betyder något är att få höra att man är älskad och att kunna älska tillbaka...
Skickar dig en stor kram för den fina människa du är....
http://lagottokrullisarna.bloggagratis.se
mimio
9 maj 2009 11:37
Lotta!
Sitter här med mitt morgonkaffe o "läser ifatt" på din blogg.
Men herreguuud så vackert
Nu kommer tårarna här också...
Fantastiska logopeden som gör det möjligt med kommunikation.
Förstår att du har massor av intryck o känslor att sortera nu!
kram
m
http://mimio.blogg.se