Torsten

8 juni 2009 08:19

Matte ryser och jag ler....
Ha en skön måndag!

Frippe med matte

8 juni 2009 08:32

Fyyyyyyy, jag gillar inte små kryp!!!!!!
Jag har tvär dött!
Men vad ni är duktiga och hålla på med era voffsar. Cola är ju snart i samma klass som Juni.
Kram, ska ni på kulturdagen i dag??

Yvonne

8 juni 2009 08:35

Hahaha! Men dom är ju söta ju! Tur att Alfred hann rädda den, så den inte helt plötsligt slurpas upp av snabeldraken eller något! =)

Eva me flock

8 juni 2009 08:55

*skrattar gott* jaadu, livet har sina överraskningar! ja skriker så fort jag ser en pyttespindel, *bläää*

Biggan

8 juni 2009 09:14

Jag tycker livet verkar spännande för alla familjemedlemmarna.
Å du Gustav. Nästa gång då.......

malte o snoken

8 juni 2009 09:48

ja hua matte hade skrikit rakt ut o vi hade nog ätit upp den!

Stellas matte Lotta

8 juni 2009 09:59

Åhh vad jag är tacksam att Max och Moa inte är förtjusta i småkryp, jag har fobiför spindlar och gillar inte alls kryp.

camilla

8 juni 2009 10:11

oj viket spännande insektsliv ni lever!!
Tur att den inte låg UNDER täcket :D

sanne

8 juni 2009 10:48

ha ha ! vilken tur att syrsan blev räddad!

Petra

8 juni 2009 13:25

Vad var det jag sa.... ; )
Vänta bara tills den rymmer och ni inte får syn på den utan bara hör den. Ni kommer att bli galna. MEN varför inte börja redan nu att träna hundarna på syrsorna. Träna dem på ljudet och att de ska leta reda på dem. Borde vara en enkel match för er! Som kantarellsök fast med ljud.

Sinna

8 juni 2009 16:04

Haha!! Grabbarna håller mamman igång minsann ;-)
Kram Sinna

Ingela

8 juni 2009 16:30

Hua, jag hade oxå skrikit i högt! Filippa har alltid varit intresserad av småkryp...men hon har lärt sig att det inte är så stor mening att visa fynden för sin mamma som bara tycker dom är läbbiga.

Carolina & Latte

8 juni 2009 17:02

Hej på er!
Nämen vilken syrsa... Oj, ja de där är ju inte roliga att träffa på här och där...
Vad duktiga ni är med träningen, och vilka äventyr i skogen!

Kram,

//C&L:-)

Anne & Zorro

8 juni 2009 18:58

Ha ha... ser er framför mig. Och jag hade DEFINITIVT vrålat jag också. När vi var i Mexiko var jag så glad att det inte var några spindlar där... tills "grabbarna" sa... "tror du ja". De hade plockat undan dom för varv för att jag inte skulle bli hysterisk!
Jo du, inte lätt att vara pojkhund inte...
Ha det gott!

Lisbeth

8 juni 2009 19:21

usch jag hade nog skrikigt döö högt jag med, kommer ihåg ner ungarna envisades med att ha vandrandepinnar när de var små, vips hade vi fler äckliga pinnar på rymmen, urk!!!

Tur att de har vuxit i fån det nu :-)

kram Lisbeth

pillan

8 juni 2009 20:12

snacka om att jag hade självdött i det läget kan jag berätta..
vi ska åka till Göteborg och vara på liseberg på midsommar..
japp självklart så kommer vi på avslutningen..
ni som är där länge , glöm inte fikat

Mia

8 juni 2009 20:35

Haha, ja, det är många små kryp i farten nu för tiden, både ute och inne!

Elenor och Zidane

8 juni 2009 21:06

Usch, vad obehagligt. Är inte rädd för kryp om de inte dyker upp i ens säng förstås. Goa killar du har. Lever man med barn har man aldrig tråkigt, eller hur? Filmen nedan är så härlig. Kram

Helene, Wallander & Beck

8 juni 2009 21:26

Vilken katastrof det kunnat bli... tur att den inte hoppade vidare i rena förskräckelsen när du skrek Lotta!

Du borde snart vara van vid överraskningar :-)

Bettan

8 juni 2009 21:41

Ha, ha, jag förstår dig till fullo!
Nu fick jag en idé om ett blogginlägg,måste någon dag berätta om mitt möte med syrsor!;)
Kram

Karin och Wilma

8 juni 2009 21:42

Hade varit annorluna om den hade haft höghatt och sjungit "ser du stjärnan i det blååååå...".

Kan tänka mig att det kändes för dig ungefär som när jag var tvungen att slänga dagsländorna tillbaka i dammen. Jag hade dem i handen, sprang och skrek "aaaaaaaaaaaaa...!!!"

Lena,Moa,Maiko,Kelu

8 juni 2009 22:48

Det är märkligt att såna där varelser med alldeles för mycket BEN kan bli så rysligt äckliga när de kommer nära inpå en!Egentligen är de ju ganska söta?...

Maria

9 juni 2009 00:57

Jag fångade en sån där stor grön syrsa en gång men jag glömde kvar den i solen över dagen så den dog tyvärr men det var himla fin att titta på så länge den var vid liv:-)

Anna

9 juni 2009 11:58

Hade den varit hemma hos mig så hade jag nog mosat den lille i ren panik!! ;p

mormormedhundarna

9 juni 2009 13:41

Vilken tur att ni hittade på syrsan då:-)